Det var två minst sagt tveksamma herrar som idag på lunchen tog sig till en av stans större cykelbutiker för att för första gången i sina liv, "klämma och känna" samt provcykla riktiga racercyklar.

Vi fick assistans av en helt fantastisk säljare som visade oss allt och lite till som vi kan tänkas behöva och behöver tänka på för att ta oss 300km samt gärna ett par mil innan också.

Vi provcyklade, testade, klämde, kände, men idag hade vi inte beslutsfattarhatten på oss, vi bad att dom skulle hålla cyklarna en vecka, vi vill ju sova på saken.

Det positiva är att vi inte ramlade när vi provade, vi kan alltså cykla!

Vi kom också därifrån med varsitt par cykelskor, som är allt annat än vackra, men förhoppningsvis funktionsdugliga.

Mot Vättern!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vi har länge velat prata om den här resan i våra egna namn, men valt att vara anonyma, allt för mystiken och hajpen. Vi har inte berättat om Vätternrundan för fler än ett par, få, utvalda personer i vår närhet.
Visst har kollegor, vänner och bekanta haft sina teorier och gissningar kring varför både jag och Bill börjat prata träning, cyklar och SUB15, men vi har dementerat samtliga rykten. Fram till i tisdags.

I tisdags hände det, äntligen. Intervjun och artikeln kring vår satsning och utmaning publicerades på www.cykla.se

Nu är vi inte längre Bill och Bull, de mystiska, något för krogvana stockholmarna som tror de kan trampa runt Vättern i en handvändning.
Nu kan vi stolt presentera oss som Eric Palmheden Kalms och Niklas Skoglund, två säljare med ett gemensamt mål, ett mål som för en gång skull inte är monetärt.

Som rubriken syftar till bör man inte hänga hajp och förhoppningar i taket, men vi tänker göra det i alla fall. Det är inte för inte vi är säljare, och som sanna, stereotypiska säljare är vi riktiga rackare på att snacka.

Och snacket ger resultat...

Precis som artikeln beskriver har vi utöver massa lyckönskningar också bemötts med tvivel, skratt och en och annan gliring på kontoret, hemma och i social medier. Bevisligen sticker det i ögonen på folk att vi gör detta och att vi i sann säljanda får andra att snacka om det. Och det är precis det vi ville komma åt, vi ville få folk att reagera och bli lite irriterade på vad vi gör, det finns nämligen inget bättre bränsle.

Med detta inlägg vill vi rikta ett stort tack till alla som tvivlar på oss, och vi hoppas att detta inlägg ska få er att bli ännu lite mer irriterade på oss, vi behöver det och vi behöver er.

I och med detta proklamerar vi härmed att:

Vi kommer ta oss de 300km runt sjön
Vi kommer göra det på under 15 timmar

...Och vi kommer göra det med ett leende på läpparna, ett leende dedikerat till alla er som tvivlat.

XOXO
Eric

Likes

Comments

Vi lever naturligtvis med villfarelsen att vi absolut inte kommer att dra på oss några skador eller skavanker under vår träning och uppladdning inför Vätternrundan.

Bill kan dessutom redan tillgodoräkna sig ett antal mer eller mindre allvarliga skador sedan tidigare.
Den senaste drabbade honom i februari i år då en avsliten hälsena effektivt satte Bill ur spel i ett par månader.
Efter operation och lite vila så sköttes rehaben nästintill exemplariskt från början på april till mitten på juni. Sedan dess har den mestadels bestått av tåhävningar i samband med tandborstning och någon enstaka löprunda och en(1) fotbollsträning.
Det är inte annat än att det borde börja kännas lite stressigt att försöka få kroppen att orka med 30 mil cykel.
sen kollar vi i kalendern och stressen lägger sig. Det är gott om tid, nästan för mycket tid. Vi riskerar ju att bli övertränade om vi börjar redan nu. Vi kan nog vänta nån månad till...

Likes

Comments

Nu är det gjort, betalt och klart.
2018-06-15 klockan 22:50 trampar vi från Motala för att ta oss de 30 (!) milen runt Vättern.
Vi har som vi nämnt tidigare ett mål på att klara den här utmaningen på under 15 timmar.
Huruvida det är genomförbart eller inte återstår att se, men det är inte annat än att jag (Bill) känner att det börjar bli dags att ta tag i det där som alla andra verkar göra all sin vakna tid, nämligen träna.

Likes

Comments

​När behöver vi egentligen börja träna grenspecifikt?

Alltså, när måste vi börja cykla för att ta oss runt den där pölen?

Jag (Bill) läser om att det är bra om man har åtminstone 100 mil i benen, men när ska vi börja räkna milen? Jag förstår självklart att all träning är bra och ju mer desto bättre.

Vi är förövrigt anmälda till Västkusten runt också, bara den lördagen i maj (om jag inte minns fel) kommer vi förhoppningsvis kunna tillgodoräkna oss 12 av dom där 100 milen (ja, vi valde den kortare sträckan den helgen, focus ligger på att få ihop teamet, läs dricka öl).

Men räcker 100 mil? Och snackar vi 100 mil landsväg, eller funkar det med 50 spinning och 50 landsväg, eller förresten 20 landsväg och 80 spinning. Det börjar bli kallt ute.


Likes

Comments

Vaknade upp helt kär,
innan jag kom på Fredag den 13e är här.
Skulle cykla till jobbet,
men tappade såklart helt hoppet.
Fick åka kommunalt hela vägen in,
ville bara åt alla barnen säga försvinn!

Började såklart regna i Slussen,
precis när jag gått av bussen.
Tappat paraply, samvete & allt,
blir katastrofdag räknar jag med kallt.
Går in i entrén Locanda har stängt,
det förstår jag 10 min efter att jag genom fönstret blängt.
Hissen är trasig så måste gå,
bränner 10 kcla kan ni förstå?
Äntrar köket och kaffet är slut,
jag orkar inte mer jag står inte ut!
Hur ska jag klara denna dag?
Hökens ord gör mig inte ens svag.

Får bli en lunch med ett extra glas vin,
känner mig ändå som ett riktigt svin.
Skulle ju kört spinning för en kvart sen,
Vätternrundan är ju drömmen.
Mina kollegor räcker inte längre till,
Och vart fan gömmer sig den där Bill?

Klockan slår tillslut äntligen fem,
och vi får till slut alla gå hem.
Men råkar hamna bredvid Frank,
nu är min hjärna totalt helt blank.
En flytande b-vitamin senare,
är min själ på nytt lite renare.
Drar till Söder och träffar bae,
och det är verkligen inte en random tjej.
inte är hon heller särskilt kvinnlig,
Men hon kan få mig riktigt vinglig.
Hon får mig varm, lycklig och jag mår som en prins,
Hon är det bästa som finns.

Rödvin är bra för hjärta och knopp,
den byggde även denna kropp.
Tack för att du finns,
Och för att du gör att jag inget minns.






Likes

Comments

Att det krävs åtminstone en cykel var (ja, jag hade en idé om att genomföra Vättern på en tandem) krävs för att vi skal klara av Vätternrundan är jag och Bill numera överens kring.

Med den insikten dyker det upp en hel del frågor.

Vart köper man en cykel?
Vilken cykel ska man köpa?
Hur mycket kostar en cykel?
Finns det några minimikrav för att klara av att ta sig runt Vättern?
Är det olika svårt att justera sadeln och byta däck på olika cyklar?
Vilka pedaler, fästen, flaskhållare och övriga attiraljer behöver vi?

Senast jag, Bull, inskaffade en cykel var en vårig söndag (förmodligen lögn, jag har ingen aning om vilken veckodag det var, men det låter bra) någon gång runt 2007. Då behövde jag en cykel som skulle klara av att rulla drygt 800 meter, i nedförsbacke, till närmaste tågstation när jag hade riktigt, riktigt bråttom. Mopeden var sedan länge överlåten till min lillebror och pappa var riktigt trött på att jag varje gång tog hans cykel, som jag sedan inte orkade cykla hem från tågstationen eftersom att de då lutade uppför hela vägen hem.

Det behovet löste jag genom att övertyga pappa att ge mig den gamla Sjösalan som stod och rostade i garaget. Sen betalade jag min 6-årige lillebror 20kr för att byta slang i däcket, vilket som ni kan förstå pappa fick hjälpa honom med., han var trots allt bara 6 år.

Jag tror inte riktigt att det är samma marknad som jag måste ge mig ut på nu, inte vad jag vet i alla fall.

Summan av kardemumman är att det är fler frågetecken än utropstecken och detta tar upp bra mycket mer av både min och Bills vakna tid än vad vi vågar erkänna för vänner, kollegor och familj.

Alla tips, trix, idéer och förslag är varmt välkomna. Oavsett om det handlar om vad man ska tänka på vid cykelköp eller om ni har en cykel ni vill lura på oss så vill vi att ni hör av er. Skriv en kommentar till inlägget eller skicka ett DM på Instagram. BIll har lovat att svar på allt!

Auf Wiedersehen,
Bull



Likes

Comments

Diskussionen dök upp under en inte allt för nyttig lunch häromdagen att det måste till lite delmål och milstolpar under resan till vår första (och antagligen sista) Vätternrunda.

Någon typ av viktmål är både Bill & Bull intresserade av, vi vill INTE bada i vassen ytterligare en sommar.

Det är inte så att vi blivit tjocka, men vi har rundat till oss och det finns lite att ta av så att säga.

Startvikt för Bill landar på stadiga 85,6kg, tilläggas ska, att om Bill sträcker på sig mäter han in strax söder om 180cm över heltäckningsmattan.

Bull väger in på 106kg (riktiga män väger 100kg och sånt) och tornar upp sig likt en massiv mur av människa dryga 195cm över havet.

Midjemåtten i nuläget landar på 104cm och 96cm, sen får ni själva lista ut vem som har vad :)

Bill har som mål att komma ner i sin gamla matchvikt, dvs +- nåt kilo runt 75.

Bull vill gärna ner under 100kg till att börja med och har en önskan om att när det här äventyret är över landa runt 90-strecket.

Hur detta ska gå till är inte svårare än att vi behöver träna, antagligen behöver vi träna mycket.
Och eventuellt att Bull hoppar över en och annan barrunda mitt i veckan (...orimligt).

Sista fredagen i månaden är dock alltid fredad för AW.


Likes

Comments

- Registreringen inför Vätternrundan öppnar i eftermiddag!

Orden flöt genom kontoret, hoppandes och studsandes, som om att de levde sitt eget liv.

Bill kom med raska steg över heltäckningsmattan fram emot mig och utbrister åter igen,
- Registreringen inför Vätternrundan öppnar i eftermiddag, du ska med!

Jag såg på honom med porslinsögon och skakade på huvudet.
-Nej.
Hörde jag mig själv säga, utan att egentligen veta vad jag svarade på.

Händelserna som utspelar sig dagarna som följer detta är jag fortfarande inte helt med på, det är en dimma av ångest, dagdrömmar och förhandling med mig själv.

Vad som än hände de där dagarna i början av september så sitter jag iallafall här, bloggandes(!) och mer taggad än någonsin.
Taggad på att för första gången på evigheter ta sikte på ett mål, ett mål som knappt syns vid horisonten och ett mål som för alla som känner mig borde vara orealistiskt, Vätternrundan.

För er som inte känner Bill eller mig (Bull), så ska ni i den här bloggen få ta del av vår resa från barrunda till Vätternrunda.
Vi kommer behandla alla möjliga ämnen, från cykelval, skrubbsår och skavsår till TOTAL hybris och om det är möjligt med ett resultat under 15 timmar, eller SUB15 som proffsen säger.

så sitt ner, ta ett krampaktigt tag i armstöden och håll i er för glatta livet, för nu rullar vi!


vÅR RESA RÄKNAS

Likes

Comments